År 2012 började med nyårsfirande med goda vänner och deras barn.
Trettondagshelgen firades på böljorna de blå.
I februari badade vi badtunna i mer än -20...
...och lagade fastlagsbullar.
I mars byggde barnen snögubbar,
sonen fyllde år och blev tonåring,
vi for på barnfri kryssning med vänner
och hade begravning då barnens dvärghamster dog.
I april firade vi påsk och snön hade vräkt ner(jämför med begravningsbilden 31.3)
snön smälte nästan bort, vi väntade på våren men fick istället ännu mer snö
men så en dag hade även denna snö smält(märk 4 dagar sedan förra fotot) o vi hoppades på vår igen
och sista dagen på den minst sagt konstiga aprilmånaden firade vi vappen.
Maj månad kom och vi startade villasäsongen
barnen hade musikcafé(vårfest)
och vi fixade planteringslådor.
I juni var jag på klassträff, 20 år sedan man gick ut högstadiet.
Midsommaren firades i vacker väder
det blev en del fotis
och en tur på böljan den blå för tredje gången detta år.
I juli var det då dags för årliga Vörå-dagarna...
Juli fortsatte med korvgörans,
semester
och fiske
tills en dag då olyckan var framme i form av ett vått badrumsgolv. "Hiihtäjän peukalo" i juli...
Det blev operation och gips på den vurpan.
Vi var bjudna på bröllop och med ett extra paket for vi iväg på det tillsammans med maken.
Det lyckliga brudparet
Exakt en vecka efter att jag hade skadat mig sa det pang igen! Maken blev påkörd i rödljusen av en rattonykter, tack och lov bara materiella skador...
I augusti skulle jag ha börjat på min nya arbetsplats, men pga armen så blev det ju inte så... Så vi studera månen och spindlar på villan,
barnen började skolan,
handen läkte sakta men säkert,
och så sa det pang igen! Sonen denna gång som fick en fraktur i armbågen i skolfotisen.
I september började jag jobba igen. Kändes som om jag hade varit borta från jobbet i evigheter! Ett nytt ställe gjorde inte saken mycket bättre. Men sakta men säkert kom arbetsvanan tillbaks. Det blev höst och rönnarna var fulla med bär,
naturen var stundatals väldigt vacker
och vi plockade en hel del trattisar.
Oktober kom med snö
och vår lillis fyllde 9 år.
I november ställde vi till med kalas för 9-åringen.
December kom och tomtarna började röra på sig om än inte så aktivt.
Vi flydde kölden och flög till söderns värme, till sol och bad.
Och det blev jul även år 2012.



















































Vackra ord och bilder de så vi ska minnas :)
SvaraRaderaVi får nog göra detta år ännu vackrare för de e ju vi själva som skall skapa alla fina stunder vi har på livets färd :)
minnas de fina å försöka glömma allt de tunga som vi alla får ta del av i livet för sånt e livet.
Man får ta tjuren i hornet å hoppas vi överlever :)
men e väl som di säger att he motgångarna som gör oss starka :)
Jep, för varje motgång så blir man så mycket starkare. Fast det känns fan så tufft ibland. Men de e bara att gå vidare, det är ju det som livet går ut på, skulle man inte ha sina dalar, så skulle man inte uppskatta topparna i livet på samma sätt.
RaderaIgår då ja satt och knopa ihop detta i nästan två timmar så haja ja många gånger till. Så mycket man skulle ha glömt om inte foton skulle finnas. Tack och lov finns det inte foton av de mest tunga saker, dem behöver man ju inte foton av för att minnas, utan det bästa är ju just att gå vidare. Eler som finnan(o K) brukar säga "Joka vanhoja muistelee, sitä tikulla silmään."
Vilken trevlig dagbok!
SvaraRadera